Mätningarna av triangelkedjan inleddes år 1816 och slutfördes år 1855. Kedjan består av samman-lagt 258 huvudtrianglar med 265 huvudpunkter. Den nordligaste punkten ligger i Norge nära Ham-merfest och den sydligaste intill Svarta havets strand nära Ismail. I Finland har Struves meridian-båge också kallats för den rysk-skandinaviska gradmätningen.

Sammanlagt har 34 mätpunkter valts ut för att skyddas. Av dessa ligger sex i Finland: 
Stuor-Oivi nära gränsen till Norge, Aavasaksa och Nedertorneå i västra Lappland och dessutom Oravivuori i Korpilahti i mellersta Finland, som redan är ett minnesmärke över den utförda triangelmätningen, samt Porlom i Lappträsk och ön Svartviran i södra Finland.

Vid den tid då kedjan uppmättes sträckte den sig genom två stater: Ryssland och Sverige. Idag ligger tio stater inom samma område, närmare bestämt Norge, Sverige, Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland, Ukraina och Moldavien. Dessa länder har allt sedan år 1994 samarbetat för att återställa mätpunkterna. Struves meridianbåge vore det första objektet på världsarvlistan som sträcker genom ett så stort antal länder.

Från triangelmätning till satelliter

Resultaten av mätningarna av triangelkedjan är förvånansvärt exakta och har använts för ett flertal syften inom vetenskapen. Mätningarna har betraktats som ett typexempel på triangelmätning i Finland så väl som i övriga länder. I Finland kopplade Struves meridianbåge samman en nordlig och en sydlig triangelkedja i över 100 år ända fram till 1960-talet, då Lantmäteriverkets triangelkedjor kom att täcka landet i sin helhet.

Innan satelliter kunde användas inom lantmäteri grundade sig mätningarna på observation av hör-nen av det triangelnät som mätplatserna bildade. Längden på trianglarnas sidor (baslinjerna) fast-ställdes med hjälp av s.k. invarband, tills man på 1960-talet började använda avståndsmätningsutrustning.

Vid mätning används numera GPS, som bygger på satellitpositionering och ger en noggrannhet på några centimeter. Därigenom har precisionen ökat och än mer användningen underlättats, efter-som en hel expedition inte längre behövs för att bära mätutrustningen. År 2004 togs VRS-teknik (Virtual Reference Station eller virtuell refensstation) för första gången i bruk i Finland. Vid an-vändning av VRS, en spetsteknologisk uppfinning, beräknas en virtuell referensstation för användaren, medan basstationsnätet består av fasta GPS-basstationer där kommunikationen sker via ett GSM-nät. För mätning krävs således endast en anordning som flyttas. Sedan sommaren 2005 har VRS-nätet täckt hela landet.

Initiativtagare

För nomineringen av Struves meridianbåge har lantmäteri- och kartverken i de berörda länderna verkat och därtill internationella organisationer inom området: International Federation of Survey-ors (FIG), International Association of Geodesy (IAG), International Astronomical Union (IAU) samt EuroGeographics, en sammanslutning av de europeiska lantmäteri- och kartverken. I Finland har också Museiverket varit aktivt engagerat.

Övriga världsarv i Finland

Hittills har fem objekt i Finland funnits upptagna på Unescos världsarvslista: Sveaborg, Gamla Raumo, Petäjävesi gamla kyrka, Verla träsliperi och pappfabrik samt gravrösena från bronsåldern i Sammallahdenmäki. Struves meridianbåge representerar området vetenskap och teknik på världs-arvslistan.