Så här görs en karta

Grundkartans utseende har förnyats och den kallas nuförtiden för Terrängkartan 1:20 000. Grundkart-läggningen började i Ule älvdalen. Det första tryckta kartbladet blev färdigt år 1949.

Stommätning och flygfotografering

Kartframställningen börjar från stommätning. Man mäter koordinaterna för fixpunkterna i terrängen. Med hjälp av dessa fixpunkter mäts koordinaterna för de terrängobjekt som framställs på kartan. Tidigare utfördes stommätning från triangelmätningstorn, nuförtiden används GPS (Global Positioning System).

Efter stommätningen flygfotograferas terrängen. För flygfotograferingen signaleras fixpunkterna i ter-rängen. På dem läggs vita signaleringsmärken för att fixpunkterna skall synas på bilderna. Från bilderna kan man också mäta koordinaterna för råmärken. Då måste de också signaleras. Flygfotograferingarna utförs på våren genast efter att snön har smält.

Efter flygfotograferingen är det tur för rymdtriangulering dvs. fotogrammetrisk punktförtätning. För stereokartläggning definierar man för bilderna ett behövligt antal stödpunkter som man vet koordinaterna till.

Flygbilder berättar mer

På en flygbild finns mer detaljer och uppgifter än på en karta. Uppgifterna är dock otolkade. Den som tittar på bilden måste själv kunna läsa var vägen eller åkerkanten går, vilka är byggnader osv. Ibland är det lätt och ibland kan det vara svårare. Den som framställer kartan tolkar från flygbilden de objekt och detaljer i terrängen som man vill framställa på kartan.

Det finns olika flygbilder för olika ändamål. För framställning av en terrängkartan används svartvita bilder vars skala är 1:31 000. Om man vill mäta rårösenas läge, används bilder i skalan 1:16 000. För tolkning av skog och annan växtlighet används sk. falskfärgbilder i vilka träd och annan vegetation syns rödaktiga. En sådan flygbild som till sin geometri och skala motsvarar kartan kallas för ortobild.

Stereokartläggning och granskning i terrängen

I stereokartläggning kartlägger man på flygbilderna synliga objekt. Man granskar bilderna med hjälp av ett speciellt stereoinstrument. Det bildar en tredimensionell mall av flygbilderna i terrängen och med hjälp av den kan man ur terrängen mäta koordinaterna för objekten i terrängen. Tidigare ritade man med dessa instrument direkt en konseptritning av kartan. Nu lagrar man koordinaterna på dator, i Terrängdatabasen.

Från bilderna kan man inte alltid tolka allt, utan de oklara punkterna måste granskas i terrängen. Efter stereokartläggningen kombineras i Terrängdatabasen ännu fastighetsgränsuppgifterna samt uppgif-terna om tidigare framställda kartor. Ur Terrängdatabasen kan man uppgöra olika kartutskrifter, men för tryckning av en karta behövs tryckfilmer.

Karttryckning

Terrängkartan 1:20 000 trycks med fyra färger: svart, gult, cyanblått och magentarött. Genom att kombinera dessa färger kan man bilda alla färger som behövs på kartan. Av varje delfärg görs för tryckmaskinen en egen tryckfilm.