Struves meridianbåge - en lantmäteriteknisk bedrift före satelliternas tid

Struves meridianbåge upptas på Unescos världsarvslista

Struves meridianbåge har upptagits på Unescos världsarvslista som ett nytt tekniskt-vetenskapligt kulturobjekt. Kedjan var ett samarbetsprojekt mellan tio olika länder (Norge, Sverige, Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland, Moldavien och Ukraina).

Struves meridianbåge - från Donaus mynning till Hammerfest

Den tyskfödde astronomen Friedrich George Wilhelm Struve bestämde sig i början på 1800-talet för att närmare utforska jordens storlek och form med hjälp av triangelmätningar. Redan på 1500-talet hade man bevisat att jorden var rund, men Isaac Newton hävdade på 1600-talet att jorden var något tillplattad vid polerna. Expeditioner till Lappland och Peru under det följande århundradet bevisade att teorin stämde.

Mätningarna av Struves meridianbåge som triangelkedjan kallades inleddes 1816 och slutfördes 1855. Kedjan består av 258 huvudtrianglar omfattande totalt 265 huvudpunkter. Den nordligaste punkten ligger nära Hammerfest i Norge och den sydligaste vid Svarta havet i Ukraina. I Finland benämndes Struves meridianbåge även Den rysk-skandinaviska gradmätningen.

Sammanlagt 34 mätpunkter har valts ut som skyddsvärda. Av dessa ligger sex i Finland: Stuorrahanoaivi (ursprungligen Stuor-oivi) nära norska gränsen, Aavasaksa och Nedertorneå kyrka i Västra Lappland och dessutom Oravivuori i Korpilax i Mellersta Finland samt Porlom i Lappträsk och ön Svartviran i Pyttis skärgård i Södra Finland.

Kedjan går genom Östeuropa

Kedjans ändpunkt i Hammerfest När meridianbågen mättes upp gick den genom två länder, Ryssland och Sverige. Idag berör den tio stater, dvs. Norge, Sverige, Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland, Moldavien och Ukraina. Dessa länder har ända sedan 1993 samarbetat för att bevara kedjan och återställa mätpunkterna. Struves meridianbåge är det första objektet på världsarvslistan som sträcker sig över så många länders område.

Objekt som skyddas

De skyddsvärda objekten har i detta fall karaktären av enskilda punkter. I inget fall består de av vidsträckta områden. I samband med mätningarna markerades punkterna vanligtvis genom ett borrhål i berget eller i en jordfast sten. Alla punkter blev dock inte markerade på ett bestående sätt. Även de har senare kunnat lokaliseras med hjälp av koordinater.

De flesta objekten på världsarvslistan är traditionellt rätt omfattande till sitt ytinnehåll. Även i fallet med Struves meridianbåge rör det sig om vidsträckta områden, men i en annan bemärkelse. Den visuellt osynliga kedjan sammanbinder tio stater. Skyddsobjektens läge i olika delar av de berörda länderna gör det relativt lätt för den stora allmänheten att besöka platserna och bekanta sig med punkterna.

I vissa fall behövs det bara någon kvadratmeter mark kring själva mätpunkten för att skydda den. Detta gör att de tekniska och juridiska frågorna i anslutning till objekten blir lättare att hantera. Även de ekonomiska konsekvenserna av fredningen är förhållandevis små, eftersom punkterna med tanke på sin användning för det mesta placerades på avlägset belägna bergstoppar.

Från triangelmätning till satelliter

Struven ketjun mittaustulokset ovat yllättävän tarkkoja ja tämän astemittauksen tuloksia on käytetty monissa tieteellisissä tehtävissä. Suomessa Struven ketju yhdisti pohjoisen ja etelän kolmiomittaukset toisiinsa aina 1960-luvulle asti. --> Innan man kunde utnyttja satelliter i lantmäteriet grundade sig mätningarna på vinkelobservationer i det triangelnät som de olika mätpunkterna bildade. Dessutom uppmättes en eller flera baslinjer för att kontrollera triangelnätets skala. Dessa avståndsmätningar utfördes på Struves tid med mätstänger och senare med s.k. invarband (legering av järn och nickel), tills man på 1960-talet började använda mera sofistikerade avståndsmätningsutrustningar.

Vid mätningar idag används GPS-utrustning, som bygger på satellitpositionering med i bästa fall en noggrannhet om någon millimeter. Även i Finland har s.k. VRS-teknik (Virtual Reference Station) tagits i bruk och den möjliggör mätningar utgående från endast en mobil utrustning. VRS-systemet räknar ut en egen virtuell referensstation för användaren. Nätet med basstationer består av fasta GPS-basstationer och kommunikationen mellan dem sker via GSM-nätet.

Meridianbågens betydelse

Triangelmätningens ursprungliga syfte var att beräkna jordens exakta storlek och form. Mätningarna av Struves meridianbåge var förvånansvärt noggranna. Resultaten var av grundläggande betydelse och de har utnyttjats i många vetenskapliga arbeten. Meridianbågen var ett typexempel på klassisk triangelmätning och den har skapat en stabil grund för framtida kartläggningsarbeten både i Finland och i andra länder.

I Finland kopplade Struves meridianbåge för mer än hundra år samman en nordlig och en sydlig triangelkedja. Först på 1960-talet nådde nämligen Lantmäteriverkets triangelkedjor en täckning som omfattade hela landet.

Kedjans punktnät har utgjort grunden för det praktiska kartläggningsarbetet även i många andra länder. Detta har möjliggjorts speciellt av den anledningen, att hela arbetet är synnerligen noggrant dokumenterat. F.G.W. Struve utgav 1860 verket "Arc du méridien de 25° 20' entre le Danube et la Mer Glaciale mésure depuis 1816 jusqu'en 1855, 3 vol. and diagrams, St. Petersburg".

Bakgrundsgestalter och övriga finländska objekt på världsarvslistan

Lantmäteri- och kartverken i de berörda länderna har verkat för nomineringen av Struves meridianbåge till kulturobjekt på världsarvslistan, liksom även nedannämnda internationella branschorganisationer: International Federation of Surveyors (FIG), International Association of Geodesy (IAG), International Astronimical Union (IAU) samt de europeiska kart- och lantmäterimyndigheternas samarbetsorgan EuroGeographics.

I Finland är Undervisningsministeriet ansvarig myndighet för kulturobjekten på världsarvslistan. När det gäller meridianbågen har såväl Undervisningsministeriet som Museiverket engagerat sig synnerligen aktivt. Dessa myndigheters oreserverade stöd samt kulturminister Tanja Karpelas kraftfulla engagemang för det gemensamma projektet, som omspänner hela tio länder, har varit en garanti för ett lyckat slutresultat: Struves meridianbåge finns nu upptagen som ett kulturobjekt på Unescos världsarvslista.

Finland har sedan tidigare fem stycken kulturobjekt på Unescos världsarvslista, nämligen Sveaborg, Gamla Raumo, Petäjävesi gamla kyrka, Verla träsliperi och pappfabrik samt bronsåldersgravrösena i Sammallahdenmäki. Struves meridianbåge representerar området vetenskap och teknik på världsarvslistan. 

Mera information

Jyrki Puupponen, 040 190 9871, fornamn.efternamn@lantmateriverket.fi.