Från vägkanten öppnar sig ett landskap där en grupp ståtliga tallar sträcker sig mot himlen. Längre bak syns en rad smalare lövträd, helt tydligt människans handavtryck. Här och där finns färska stubbar. Vi befinner oss vid Fiskars Bruk, i Tulilinjaområdet.
– Titta, på de där tallarna ser man att de har funnits här länge och vuxit i ett öppet landskap. Det ser man på trädets form och växtsätt, gestikulerar Fiskars Oyj Abp:s skogschef Robert Lindholm, som ansvarar för bolagets jord- och skogsegendom. Det finns det mycket av, då storleken på hans arbetsfält är cirka 15 000 hektar.
Det är Lindholms förtjänst att den igenvuxna jordlotten avslöjat sin form under våren. När han kört förbi platsen har han flera gånger funderat att landskapet borde återställas.
– Det här området är en gammal åker. På 1920-talet var detta ett helt öppet område. På gamla flygbilder ser man hur området har utvecklats under årens lopp. Bilderna visar byggnaderna på området. Området har varit oskött en längre tid. Nu bildar vi en vårdbiotop på platsen, berättar Lindholm.
På jakt efter ett svunnet landskap
En vårdbiotop, det vill säga en kulturpåverkad miljö, är en sådan miljö som man ser i gamla sagoböcker. Det kan handla om ängar, torrängar och skogsbeten, där exempelvis kor betar. De är livsmiljöer där många olika slags insekter och växter trivs. Jordbrukets utveckling och de förändringar som den inneburit har gjort det svårt för vårdbiotoper redan i decennier.
Bildandet av vårdbiotopen i Tulilinja görs som en del av Livsmiljöprogrammet Helmi. Dess mål är att stärka den biologiska mångfalden i Finland och bland annat restaurera 15 000 hektar vårdbiotoper före utgången av år 2023. Bildandet av vårdbiotopen i Tulilinja betyder att ekosystemet förändras och blir mångsidigare redan i sommar. Sagobokslandskapet gör comeback.
– Djuren för mångfalden med sig. Hit kommer får vars uppgift är att hålla området öppet, berättar Lindholm. För människorna i området är det kul att titta på fåren när de betar på sommaren. Samtidigt får pollinerande insekter och växter som är typiska för betesmarker livsrum och möjligheten att blomstra.
Flygbilder är till hjälp i restaureringsarbetet
Vårdbiotopen begränsas till det existerande kulturlandskapet, vars kanter Lindholm betraktar.
– Alla vårdbiotoper kan inte restaureras, och det är inte lönt att restaurera alla. Detta är ett område där det är lönt. Här återställer vi ett värdefullt landskap, konstaterar Lindholm. Målet är att även kommande generationer får njuta av resultatet. Landskapet borde inte få växa igen igen. Lantmäteriverkets flygbilder är till hjälp i restaureringsarbetet och skötseln av vårdbiotopen.
– På gamla fotografier ser man bara en del av landskapet. Flygbilderna visar en större helhet, berättar Lindholm. På kontoret har vi ett arkiv, där det även finns gamla flygbilder. Det är dock mycket mödosammare att gå igenom arkivet än att bläddra i och jämföra Lantmäteriverkets flygbilder på nätet.
– Det är viktigt att det är lätt att jämföra bilder från olika tider och ta fram olika lager, säger Lindholm.
Snart får vi höra surrande och bräkande
Kartorna, som skrivits ut från Lantmäteriverkets tjänster, prasslar i vinden när Robert Lindholm pekar på området som snart ska bli betesmark. Längre bort syns byggmaterial som ska användas för att bygga ett stängsel för att skydda fåren. Vi ska placera en port i stängslet, så att man kan åka skidor och njuta av kulturmiljön på vintern.
– Och titta, där lämnade vi kvar lite sälg. De är viktiga träd för pollinerarna, säger Lindholm. Hans blick stannar vid tallarna. De har stått där i decennier och syns bra på gamla flygbilder. Snart kommer fåren ett beta i deras skugga. Surret från insekter blir starkare och den biologiska mångfalden kan börja öka.