Markägarna har mycket svårt att hitta lämpliga skiften som de kan byta sinsemellan. Vid ägobyten mellan två ägare är det svårt att få arealerna att gå jämnt ut. Vid en ägoreglering kan man planera ägobyten mellan flera markägare, vilket ger ett betydligt bättre resultat än byten mellan två gårdar. Dessutom är kostnaderna för ägobyten högre än för ägoreglering.
I praktiken görs det väldigt få direkta ägobyten mellan markägare.