Hävdvunna ortnamn är namn som människor har gett – och fortfarande vid behov ger – till platser i sin omgivning. Det handlar om naturnamn på till exempel sjöar, holmar, skogar och backar.
Ansökan om att uppta bruket av hävdvunna ortnamn i förteckningen över levande kulturarv gjordes gemensamt av Institutet för de inhemska språken, Helsingfors universitet, Lantmäteriverket, Giellagas-institutet vid Uleåborgs universitet, Svenska litteratursällskapet i Finland, Finlands Hembygdsförbund och Finlands svenska hembygdsförbund.
Den nationella förteckningen över levande kulturarv kompletteras på Museiverkets förslag, i samråd med en expertgrupp för immateriellt kulturarv. Förslagen utvärderas även av experter och aktörer inom olika branscher.
I årets omgång beviljades 22 av de 30 inkomna ansökningarna från allmänheten, organisationer och samfund av olika slag.
Uppstår och förändras i takt med lokala behov
Namnen är inte oföränderliga. I takt med att omgivningen förändras och generationer växlar uppstår nya lokala ortnamn i folkmun. De hävdvunna ortnamnen har samlats in och utforskats i synnerhet sedan skiftet mellan 1800- och 1900-talet.
Ulla Onkamo, ledande sakkunnig och namnvårdare vid Institutet för de inhemska språken, gläds över beslutet. Hon anser att bruket av hävdvunna ortnamn platsar utmärkt i förteckningen över levande kulturarv, eftersom det handlar om något som så centralt berör oss alla.
– Vi använder dem när vi berättar var något har hänt, var vi har varit eller varifrån vi kommer, säger hon.
I namnarkivet finns det över två och en halv miljon uppgifter om ortnamn insamlade genom intervjuer med lokalbefolkningen. Namnarkivet är enligt Onkamo en viktig källa för språk- och historieforskare – och för var och en som är intresserad av ortnamn.
Bestående och hållbart
Genom att värna om och använda hävdvunna ortnamn kan vi främja hållbar utveckling. Ortnamn som är så bestående som möjligt fyller bäst sin grunduppgift: människor och saker hittar rätt på ett effektivt sätt vilket sparar resurser.
Ortnamn överförs från en generation till en annan både i tal och på kartor. Kartornas uppgift är därmed att bevara de gamla ortnamnen men samtidigt hänga med när namnen ändras.
På Lantmäteriverkets terrängarkartor visas ortnamn som granskats av namnvårdare vid Institutet för de inhemska språken och Uleåborgs universitet och som har lagrats i Lantmäteriverkets namnbeståndsregister. Största delen av alla kartnamn är hävdvunna ortnamn.
– Vi utgår från att de namn som visas på terrängkartorna är ortnamn som lokalbefolkningen känner till och använder. Därför ska användningen av ortnamn utredas ordentligt innan man gör eventuella ändringar i materialet. På kartor kopplas de hävdvunna ortnamnen ihop med de platser som de syftar på så att de är tillgängliga för alla, vilket bidrar till en kontinuitet i användningen av dessa namn, säger ledande expert Suvi Heittola från Lantmäteriverket.
I en flerspråkig miljö kan samma plats ha etablerade namn som är i bruk på flera olika språk. I nödsituationer och också med tanke på kulturell och social hållbarhet är det viktigt att finska, svenska och samiska hävdvunna ortnamn visas enligt samma principer på kartor och i geodatasystem.
Mer information
Suvi Heittola, ledande expert, fornamn.efternamn@lantmateriverket.fi, tfn +358 50 514 7582