Hoppa till huvudinnehåll

Världsarvsobjektet Struves meridianbåge, ett måttband för jordklotet

Struves meridianbåge är en triangelkedja som sträcker sig från Norra ishavet till Svarta havet. Med hjälp av meridianbågen utreddes jordklotets form och storlek på 1800-talet. Struves meridianbåge ingår i Unescos världsarvslista (på engelska).

Sex av de punkter som ingår i världsarvsobjektet finns i Finland. Mätpunkterna är historiskt viktiga men även utmärkta utkiksställen.

Triangelbågens mätningar inleddes år 1816 och slutfördes 1855. Kedjan består av 258 trianglar och 265 triangelpunkter. Kedjans nordligaste punkt ligger i Norge i närheten av Hammerfest vid Norra ishavet och den sydligaste punkten ligger vid Svarta havet i Ukraina. Struves meridianbåge kallas även den rysk-skandinaviska gradmätningen, då bågen ursprungligen endast löpte genom två riken.

En del av vårt gemensamma världsarv

Struves meridianbåge ingår från och med 2005 i Unescos världsarvslista. Struves meridianbåge representerar vetenskapens och teknikens kulturarv.

logo ruotsiksiI dag finns meridianbågens mätpunkter i tio länder: Norge, Sverige, Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland, Ukraina och Moldavien. Struves meridianbåge blev intagen på Världsarvslistan på basis av en ansökan som lämnades in av alla dessa länder tillsammans. Som skyddsobjekt har man valt 34 mätpunkter, 6 av dem finns i Finland.

Ytterligare information om världsarvsobjekten i Finland finns på Museiverkets webbplats.

Struves meridianbåge – världsarvsobjekt i Finland

Struves meridianbåge

Triangelpunkten Svartvira på ön Svartviran i Pyttis mättes upp och märktes ut med ett borrhål i berget år 1833. Bredvid punkten finns i dag ett utkikstorn med präktiga vyer över Östra Finska vikens nationalpark. Svartviran är en ö som ligger ungefär 30 kilometer från Lovisa.

Punkten Porlom på Tornberget i Lappträsk mättes upp år 1833. Det slitna borrhålet kan fortfarande skönjas i berget. I dag är området delvis täckt av skog, men är trots detta en populär utkiksplats.

Triangelpunkten Puolakka på Oravivuori i Korpilahti mättes upp och märktes ut med ett borrhål i berget år 1834. Från och med Struves mätningar har Oravivuori varit en av Finlands geodetiska triangelpunkter. På platsen finns i dag en kopia av triangelmätningstornet som ett minne över områdets betydelse för kartläggningen av Finland. Lantmäteriverket och Geodetiska institutet (i dag Geodatacentralen) har låtit bygga tornet.

Punkten i kyrktornet i Nedertorneå mättes upp år 1842. Klocktornets topp är cirka 40 meter över havet och passar därför utmärkt för triangelmätning. Sikten till följande mätpunkter var god.

Punkten på Aavasaksa fjäll i Övertorneå mättes upp år 1845. Punkten har märkts ut med graverade kors i berget, men dessa hamnade under utkikstornet som byggdes 1969. Aavasaksa fjäll har i flera århundraden varit känt för vackra landskap och midnattssol. Struves expedition valde dock inte Aavasaksa som mätpunkt på grund av ortens naturskönhet, utan av den praktiska orsaken att sikten från fjällets topp är utmärkt till följande punkter.

I Enontekis, på toppen av berget Stuorrahanoaivi (ursprungligen kallat Stuor-oivi), mättes den första punkten upp år 1850 och den andra år 1852. Båda punkterna märktes ut med graverade kors, men endast korset från år 1852 finns fortfarande kvar. Stuorrahanoaivi, utöver Svartvira, är den enda punkten i Finland som inte ligger vid en turistrutt, utan förutsätter några dagars vandring antingen från vägen Enontekis–Kautokeino eller från Karesuvanto vid Kilpisjärvivägen.