Utgångspunkten för en ägoreglering, är att inte någons situation ska bli sämre. Ägoreglering motsvarar inte kortspel, i och med att alla är vinnare, och ingen vinner på bekostnad av någon annan. Vid åkerägoregleringar bibehålls så kallade hemskiften bredvid gården. Markägare bemöts jämlikt vid en ägoreglering. Graden av förbättring kan dock variera mellan gårdar. Till exempel kan stora gårdar med många små skiften uppnå större förbättringar, medan små gårdar med bara ett skifte inte kan uppnå lika stora förbättringar.

Det kan man. Avdragen utförs på samma sätt som liknande projekt finansierade på andra sätt. En del av kostnaderna av dränering och vägbygge går att dra av på årets kostnader, andra avskrivs och andra genom en tilläggskostnad på inköpspriset. Nedan finns en tabell över olika sorters projekts skattebehandling:

 Mer info fås av Skatteverket.

Under ägoregleringen kan man sälja och köpa mark som är med i ägoregleringen.

De beslut som fattas under ägoregleringen berör markägaren. Att delta i förrättningssammanträden och att ta kontakt med de som utför ägoregleringen är viktiga vägar att påverka de beslut som fattas. Frånvaro förhindrar inte ändringar i skiftesplaceringen.

Staten betalar kostnaderna för ägoregleringen och de dikningar och byggande av odlingsvägar under projektets gång.

Förrättningsavgiften ska betalas vid slutet av ägoregleringen. Storleken på avgiften beror på den nytta som markägaren uppnår tack vare projektet. Om markägaren inte har haft nytta av projektet, behöver den inte heller delta i kostnaderna. Staten deltar i en del av kostnaderna, vilket leder till att en markägare i genomsnitt betalar 100 €/ha.

Staten understöder dessutom dikning och odlingsvägar i samband med ägoregleringen.

I början av ägoregleringen fattas beslut om förutsättningar och omfattning. Efter detta kan man bara i undantagsfall dra sig ur projektet. Efter det här kan man ändå påverka projektet och få till stånd förbättringar i samband med det. Att delta på förrättningssammanträden och att ta kontakt med de ansvariga för projektet är viktiga vägar för att föra fram egna önskemål.

Det bästa sättet att påverka mängden, storleken och läget på åkerskiftena är genom ägoreglering. Före ansökan om egentligen ägoreglering rekommenderas markägaren att ansöka om ägoregleringsutredning. Utredningen är ett av det viktigaste skedet, och det är gratis för markägaren. I utredningen undersöks också markägarnas inställning till ägoreglering, utöver fastighetsstrukturens förbättringsmöjligheter.

Det lönar sig att ta kontakt med kontaktpersoner för ägoregleringar vid Lantmäteriverket. Kontaktpersonernas kontaktuppgifter finns på den nedre delen av ägoregleringens huvudsida.  Lantmäteriverket kan vid behov ordna ett infotillfälle, där man går igenom ägoregleringen närmare. 

Vid en ägoreglering är det markägaren som i första hand står för kostnaderna, men markägaren och arrendatorn kan komma överens om att dela upp kostnaderna mellan sig, till exempel genom att arrendatorn deltar i kostnaderna och som gentjänst får längre arrendekontrakt. I övrigt se ägoregleringens kostnader.

Det lönar det sig att vara med i ägoregleringen, för att man genom ägoregleringen får större skiften, och förbättrar läget på skiftet. Detta i kombination med förbättrad dränering, höjer värdet på åkern. Genom ägoregleringen höjer du arrendatorernas intresse för arrondering av din åker, i och med att åkern efter ägoregleringen passar bättre för den nuvarande maskinparken.

Ifall din skiftesplacering vid starten för ägoregleringen redan är bra, kan du till exempel få förbättrat din åkers dränering genom de utfallsdiken som görs i samband med förrättningen. 

Att sälja sin åker till staten är ett alternativ som är värt att ta i beaktande, i och med att då man säljer åkern till staten betalar 30 % skatt på endast 20 % av försäljningspriset. Vid en normal fastighetsöverlåtelse betalas 30 % av överlåtelsevinsten från 60 % av försäljningspriset. Med andra ord tjänar säljaren 12 % av försäljningspriset i lägre skatt vid försäljning till staten. Dessutom tar staten hand om upprättande av köpebrev, och betalar också för eventuell styckningskostnad.

Vid markköp är staten en neutral köpare. Att sälja sin mark till staten via ägoreglering förbättrar också den slutgiltiga skiftesplaceringen som uppstår som resultat av ägoregleringen.

Om en säljare är pensionär lönar det sig att ansöka om ett förhandsbeslut från Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, med hjälp av ett mallexemplar av köpebrevet. I tidigare beslut givna av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har statens markanskaffning till ägoreglering inte påverkat pensionen.

En ägoregleringsutredning är gratis för markägaren. De kostnader som uppstår under utredningens gång betalas av staten.

Under en ägoreglering kan och ska man också bruka jorden som vanligt.

De största nyttorna med en ägoreglering av åker uppstår genom större skiften och kortare körsträckor. Att minska på traktortrafiken och att effektivisera odlingen med större skiften och skiften med bättre form drar ner på kostnaderna. Dessutom bidrar ägoregleringen till att minska på växthusgaserna. Vid en ägoreglering kan man också ändra på vägnätet så trafiksäkerheten förbättras och att trafiken löper bättre. Dräneringen förbättras också på området. Statens markförmedling som äger rum i samband med ägoregleringen kan öka på odlingsarealen och därmed förbättra lönsamheten för jordbruket.

Om det pågår en ägoreglering i ditt närområde, lönar det sig att vara i kontakt med dom som utför ägoregleringen. Deras kontaktuppgifter hittar man till exempel på Lantmäteriverkets internetsidor. Det går att utvidga ägoregleringsområdet, om skiftesplaceringen går att förbättra också då man tagit med ägor som är föremål för utvidgningen.

För att kunna dra igång en ägoreglering krävs det att regleringen har ett starkt stöd bland markägarna. Vissa enskilda lägenheter kan tas med i ägoregleringen trots markägarnas motstånd, om det är viktigt för att få till stånd en ändamålsenlig ägoreglering. Utgångspunkten för ägoregleringen är att ägoregleringen inte ska försämra någons ställning.

Vid en ägoreglering kan marken som byts skilja sig åt mellan varandra i värde till exempel på grund av täckdikning, odlingsbarhet, beståndet eller på grund av arealen. Skillnaderna i värde kompenseras med en likvid, som markägare betalar mellan sig. Med denna likvid tillsammans med den mark markägaren får vid nyskiftet tryggar att markägarens finansiella ställning bibehålls vid en ägoreglering.

Beskattning sker på skillnaden mellan de betalda och erhållna likviderna. För den erhållna likviden är den presumtiva anskaffningsutgiften 80 %, med andra ord betalar man kapitalskatt på 20 % av den erhållna likviden. Den betalda likviden är i regel ett tillägg till markens anskaffningspris, vilket kan tas i beaktande då man säljer fastigheten.

Mer info fås av Skatteverket.

Egnahemshus och sommarstugor regleras inte vid en ägoreglering.

En ägoreglering tar vanligtvis 3 – 5 år. Hur länge ägoregleringen tar beror på hur dräneringen framskrider. En regnig höst kan försinka dräneringsarbetet, och därmed hela projektet. Om ägoregleringen inte kräver ny dränering, kan ägoregleringen gå snabbare.

När skiftesplan fastställs bestäms det också ett datum för när ägorna byts. Oftast sker detta utanför odlingssäsongen vid det tredje eller fjärde året.

För markägare är ägoregleringens viktigaste steg ägoregleringsutredning, planeringen av den nya skiftesplaceringen och verkställande av denna. Den juridiska delen av fastighetsbildningslagens 9 kapitel utförs som nyskiftesförrättning.

Markägare har oftast väldigt svårt att hitta passliga skiften att byta mellan sig. I ägobyten mellan två parter är det svårt att få arealen att motsvara varandra. Vid ägoreglering kan man planera byten mellan flera markägare, vilket leder till ett mycket bättre resultat jämfört med ett ägobyte mellan två parter. Dessutom blir kostnaderna för ägobyte högre än ägoregleringskostnaderna.

I praktiken utförs väldigt få direkta ägobyten mellan markägare.

De gamla täckdikena gängse värde ersätts en markägare som blir av med sina täckdiken. Ersättningen betalas av den som erhåller den täckdikade åkern. Vid värderingen beaktas täckdikningens ålder och funktionalitet.

Någon lagfartsansökan behöver inte göras, för vid ägoregleringar förändras skiftesplaceringen utan att man ändrar på ägarförhållanden.

Grunden vid en ägoreglering är markägarnas förhoppningar och behov. Ägoreglering utförs, om det finns ett starkt stöd för det bland markägarna, och om det är ekonomiskt lönsamt. Vid genomförandet av ägoregleringen röstas det inte, utan besluten fattas av en förrättningsingenjör och två gode män (förrättningsmän). Trots detta har markägarna stora möjligheter att påverka. Före det fattas beslut blir markägarna hörda, och till exempel vid planeringen av den nya skiftesplaceringen hålls flera förhandlingsrundor, där skiftesplanen justeras på basen av markägarnas målsättningar.

De markägare som är med i ägoregleringen föreslår vilken dränering som ska tas med i planeringen av dränering och vägnät. Åtgärderna behöver vara nödvändiga för att man ska kunna genomföra ägoregleringen. I ägoreglering finansieras bara sådan täckdikning som görs på de åkrar som byter ägare. Förberedda åtgärder presenteras på ägoregleringssammanträdet, där förrättningsingenjören och två gode män fattar beslut i ärendet efter att ha hört markägarna. På ägoregleringssammanträdet presenteras dränerings- och vägplanen samt en kostnadskalkyl för dessa.

Ägoregleringens förrättningsmän (förrättningsingenjör och två gode män) avgör ärenden gällande värdet på den mark som är med i ägoregleringen. Till hjälp för värderingen använder de experter och markägarnas lokalkännedom. Till hjälp för värderingen av odlad mark används bland annat köpeskillingsstatistik, analyser av odlingsbarhet och terrängsyner. För värdering av skog tas hjälp av skogsproffs (till exempel den lokala skogsvårdsföreningen och skogscentralen).

Preliminära värderingar specificeras med hjälp av respons från markägarna.  I ägoregleringen tas jordprover hos åkrar som byter ägare, som ligger till grund för ersättningar för åkerns bördighet. Odlarna får oftast möjlighet att odla deras nya skiften en odlingssäsong innan beräknandet av slutgiltiga likvider, vilket gör att man kan ta markägarnas erfarenheter under denna odlingssäsong i beaktande.

Ingen hörs mer, utan alla hörs jämlikt. Ägoreglering är en jämkning mellan markägarnas olika mål och förhoppningar.

Sysslomän i en ägoreglering är representanter valda av markägarna på ägoregleringsområdet, som hjälper förrättningsingenjören och två gode män att verkställa de åtgärder som behövs för att föra ägoregleringen framåt. Sysslomännens uppgift är bland annat att:

Sysslomännen hjälper till med att be om offert för olika projekt, och handläggningen av offerterna.

Väljer entreprenörer med fullmakt från ägoregleringssammanträdet.

Huvudsysslomannen skriver under kontraktet med entreprenören i egenskap av representant för skifteslaget.

Vidarebefordrar uppgifter mellan delägarna och förrättningsmännen.

En utredning leder inte automatiskt till en ägoreglering. Det finns flera fall där det till exempel konstaterats att man genom ägoreglering inte i tillräckligt hög grad kan öka på skiftesstorleken och att lönsamheten därmed inte går att uppnå. Dessutom är en förutsättning för ägoreglering att markägarna söker om en förrättning. Också efter att markägarna lämnat in en ansökan, kan det konstateras att det inte finns förutsättningar att verkställa förrättningen, på grund av dålig lönsamhet, eller brist på understöd för ägoreglering bland markägarna.